På tåget hem igår så satt det en tjej i min ålder som var sprutnarkoman, påtänd. Började tänka lite på hur jävla tragiskt det är, att människor kan fara så illa, så unga, och refererade till min syster som också varit sprutnarkoman och sen herionist (nu är det 2år sedan hon varit drogfri, eller hon går på metadon).
I Lund steg det på 2stycken svenssonbruar och satte sig brevid mig, de satt och GLODDE ut denna tjej, hånskrattade åt henne och tisslade och tasslade och jag tog så jävla illa upp av detta. Äckliga jäkla brats som får allt serverat på en tallrik av sina föräldrar, rikemansungar som blivit totalt skyddade ifrån den verkliga världen. Jag har så jävla svårt för sådana som dömer narkomaner genom att visa det så tydligt, att man har en åsikt om det är FINE, men man behöver inte hånskratta och kolla på någon som de var världens avskum – vad vet de om vad som hänt denna kvinna? INGET. Narkomaner är lika värda som oss alla andra.
Jag blir bara så jävla ledsen när världen är så ond. Att människor kan vara så elaka och skiter i att alla har känslor, även narkomanerna. Och jag kan säga att alla de tunga narkomaner jag träffat genom alla år min syster knarkade har INTE varit dumma i huvudet, snarare har många varit väldigt intelligenta, men hamnat snett i livet. Alla har rätt till en ny chans. Jag är så tacksam över att min syster fick plats på metadonprogrammet, annars så kunde hon varit död nu. Att hon åkte in i finkan, det var oerhört bra för det skyndade på det hela, att systemet fångade upp henne. Det är så oerhört många som står i kö till subtex/medatomprogrammen, min syster hade tur. Jag älskar min syster, och jag har förlåtit henne för alla de år hon bestulit oss på, för min del min barndom, för hon har rätt till en ny chans trots hennes 17år av knarkande. MEN hon är min syster, mitt kött och blod. Och blod, det är tjockare än vatten.
Peace.
*kram* Ja fy bubblan för såna bratz och alla andra som dömer snabbt, vad det vara månde.