Det var nästan en månad sedan jag skrev här. Har haft ganska så mycket annat för mig, mycket tänkande & har glömt bort och skriva här.
Läget är OK, men inte mer än så. Jag känner mig så lite tom, ensam, uttråkad, arg, ledsen. Jag vet inte vad det är med mig men just nu känns saker inte mer än okej. Livet är ganska så skit, men det reder sig väl. Ibland blir det bara för mycket för mig och jag tänker och återligen tänker – alldeles för mycket. Så mycket att jag tillslut exploderar.
Jag vet inte hur vi ska göra med våra råttor, det går inte alls bra med katten och de får inte alls den tiden som de behöver, nästan alla mina vänner är dessutom allergiska mot dem, sådant de inte kände av när jag hade honor. Jag vill egentligen inte omplacera dem, åtminstonde inte till vemsom. Det gör så oerhört ont i mitt hjärta och bara tanken får mig att må oerhört illa av ångest.
Det är så mycket nu. Så mycket i mitt huvud att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna reda ut allt på egen hand.
peace.
ha kvar råttisarna, dom börjar ju bli lite på ålderns höst ändå
kramar om min underbara vän, om du behöver mig så vet du var jag finns – och fr o m måndag finns det msn-morgonmöjlighet…
Tänker på dej! Har du nån dag du slutare tidigt på jobbet? Vi kan väl hänga i parken med Davve och snacka skit? Hör av dej om du vill. *krama*
PS: Jag kan ta med nybakta bullar!
*kramar* Kan tänka mig att ett Petraliv blir konstigt utan råttor…